Ja, kanske. Det är en smaksak. Det några ser som skräp kanske någon annan hittar ett värde i. Här finner du gamla postningar som möjligen kan ha ett läsvärde. Jag sorterar bland mina gamla bloggar och fyller på efterhand. Det blir inga inlägg av dagbokstyp utan inlägg jag skrivit som omvärlsdsobservationer eller reflexioner över en eller annan företeelse och som inte är direkt tidsbundna. Det finns ingen besöksräknare här och går inte heller att kommentera. Den här bloggen finns för de som har sagt att de tycker om att läsa det jag skriver. Vill någon kommentera så gör det på andra platser där jag går att nå eller öga mot öga. Den kritiske läsaren med negativ inställning i allmänhet och till bloggande i synnerhet behöver inte alls besöka Återvinningen. Men ni andra är välkomna! Kanske gör någon ett fynd, det händer på såna ställen.

lördag 18 oktober 2014

Utmaning

I början av mitt bloggliv cirkulerade det många s.k. bloggutmaningar. De flesta var ganska fåniga, några ganska roliga och ett fåtal väldigt inspirerande. Det här var en av de som jag tyckte var kul att svara på, kul att tänka efter. Knepigast var det alltid att skicka utmaningarna vidare och oftast gjorde jag inte det alls. Det här var en utmaning från Lotten, då liksom nu en av landets flitigaste och mest lästa bloggare. Skrivet 14 november -08. 

En utmaning från Lotten kan givetvis inte lämnas därhän.

Jag kommer nu att berätta om ett antal Första gången. Den som tror att han/hon kommer att få läsa något privat och nervkittlande kan sluta läsa nu. Den som uppskattar lite trams och allvar blandat kan läsa vidare.

Alltså; första gången jag

1. ... åt tacos minns jag inte ett smack av. Tacos har man väl ätit varannan fredag eller lite mer sen 1959 eller så? Däremot minns jag första gången jag åt kebab. Det var i London 1977 och punken var jättestor, men ännu inte skådad i Sverige. Flickan från Lapplandsskogarna glodde fascinerat på ynglingarna med rödrutiga byxor, svarta skinnjackor och prydnader i ansiktet som gjorde att de liknade mjärdar i fejan. (beskrivning från min skolkamrat Åke S.)

Uppdatering: Jo nu minns jag! Det var 1985. Jag var ute på en sommarturné med en gammal kompis från studenttiden. Vi åkte i hans gamla Passat genom Sverige och hälsade på/våldgästade gemensamma vänner och sov på utmattade skumgummimadrasser på olika golv. Tacomiddagen var på första anhalten, hos B som då var tandläkare i Vilhelmina. Det var sommaren innan jag gifte mej första gången och det kände som en slags roadmovie med adjö till ungdomstiden. Om jag hade gjort som det kändes just då hade jag aldrig åkt tillbaka hem. Undrar hur livet hade sett ut då?

2. ... körde bil körde jag en dåvarande pojkväns Saab V4 på en enslig skogsväg i cirka 35 km i timmen. Det gick bara bra. Jag gjorde sällan dumheter i ungdomen, det kom först senare.

3. ... sov i tält minns jag inte heller. Att sova i tält var ett normalt sätt att tillbringa nätter i min barndom. Vi tältade överallt, företrädesvis i Norge. Veckovis under sommarsemestrar när regnet aldrig upphörde och man satt på sockersäckar i baksätet på hemvägen i PV:n, Amazonen eller Peugeot 404:an beroende på årtalet, utan några som helst säkerhetsbältesliknande anordningar i bilen. På vintern veckovis i otillgängliga dalgångar vid fjällsjöar där vi sov på renskinn, i sovsäck och med duntäcken om temperaturen gick under tjugofem. Med maggotburkarna vid fötterna så att de små liven inte skulle frysa ihjäl. Som tonåring tältade jag jämt. På olika läger, med kompisarna på fisketurer eller annat friluftsliv, på fjällvandring m.m. Sov jag hemma nån gång? Måste fråga morsan.

5. ...fick ett jobb var det i den lilla färghandeln i byn. Jag var väl tretton eller så och torkade mest glashyllorna i parfymavdelningen. Alternativt pumpade upp lacknafta eller linolja eller någon annan hälsovådlig produkt ur fat i ett källarrum benämnt "syrarummet" och fyllde på liters flaskor samt försåg med etiketter med tryckt text "Mal*å färghandel" och så skrev man själv dit produktens namn. Därefter vätte men etiketten som var beigeaktig med en brun ram runt om och klistrade fast den på flaskan. Som omväxling blev jag jagad med spikpistolen mellan hyllorna på lagret av 15-åringen som också jobbade där och som var svåger till färghandlaren.

Uppdatering: Lacknaftafatet stod på gården, utomhus. Annars hade väl det där rummet varit förbjudet att beträda, även för fullvuxet folk.

4. ... drack alkohol var jag förmodligen fyllda 20 och handlade själv på bolaget. Jag var som sagt riktigt skötsam som ung. Antagligen var det en flaska rödtjut till någon linsgrytefest i någon kurskompis lägenhet på Ha*ga i Umeå.

6. ... stod på en scen var antagligen en estrad i något bönhus i byn. Jag gick på alla barnaktiviteter som fanns och sjöng gladeligen andliga sånger och läste bibelverser utan att darra på rösten redan som sexåring. Dessa framträdanden har jag aldrig riktigt kunnat sluta med. Dessutom har jag spelat lokalrevy och bygdespel på somrarna. Hur kul som helst. På scen står jag numera mest tillsammans med kören. En viktig del av mitt liv.

7. ... svimmade: När jag hade bestämt mig för att sluta fjanta mej och vara rädd för sprutor och nålstick och gick till blodbussen för att lämna blod. När jag såg att kanylen liknade 3:ans strumpstickor vimlade det till i huvudet, men jag framhärdade och lät det ske. Det gick bra ända tills nålen skulle ut. Då fick jag en vision av hur det skulle stå som en fontän rakt upp ur armvecket och dånade av. Men jag var ju på rätta stället för det och när jag kom till sans låg jag bakåttippad i stolen med en sköterska lutad över mig. När jag blev utsläppt ur bussen spydde jag i en buske och gick hem. Det är tjugofem år sedan och sen dess har jag lämnat blod regelbundet utan problem.

8. ... svarade på en fånig enkät har jag heller inte en susning om. Jag försöker undvika sådant och svarar bara på sådant jag måste, typ fastighetsdeklarationen. Och Lottens utmaningar förstås.