Ja, kanske. Det är en smaksak. Det några ser som skräp kanske någon annan hittar ett värde i. Här finner du gamla postningar som möjligen kan ha ett läsvärde. Jag sorterar bland mina gamla bloggar och fyller på efterhand. Det blir inga inlägg av dagbokstyp utan inlägg jag skrivit som omvärlsdsobservationer eller reflexioner över en eller annan företeelse och som inte är direkt tidsbundna. Det finns ingen besöksräknare här och går inte heller att kommentera. Den här bloggen finns för de som har sagt att de tycker om att läsa det jag skriver. Vill någon kommentera så gör det på andra platser där jag går att nå eller öga mot öga. Den kritiske läsaren med negativ inställning i allmänhet och till bloggande i synnerhet behöver inte alls besöka Återvinningen. Men ni andra är välkomna! Kanske gör någon ett fynd, det händer på såna ställen.

lördag 18 oktober 2014

GI globalt sett

Den här aftonen funderade jag över trenden med GI-dieten som var i ropet som allra värst den här tiden. Jag har ofta anledning att fundera i samma banor fortfarande, fast dieterna heter andra saker. Allt mer utbrett är det bland skolbarnen att bara äta "sovlet". De argumenterar med att "hemma äter vi inte potatis/ris/mos". Ja vad säger man... inte konstigt att det är svårt att få budgeten för en skolmatsal att hålla. Skrivet 19 november 2008.

Har varit på ett föredrag om kost i dag. Lite Doktor An*nika-inspirerat.

Vankelmodet kommer över mej med full styrka.

Jag har verkligen funderat över det där med proteiner och kolhydrater och fetter. Flera bekanta har både gått ner i vikt och blivit piggare med kost med mycket protein och generöst med animaliskt fett.

Å andra sidan lever vi i vår familj efter de dietistråd som dottern får på barnkliniken i Umeå. Med Be*cel och lätta mjölkprodukter. Fullkorn och fettsnålt. I alla fall till vardags, för visst blir det en gräddskvätt ibland till helgmatlagningen och en och annan paj också när det är bärsäsong.

När jag försöker väga samman det jag hör och läser så är det självklart att undvika sockret i möjligaste mån och att välja fullkornsprodukter. Men att välja bort bröd och gryn över huvud taget, det får jag inte in i min skalle att det skulle vara bra. Inte heller att det skulle vara onaturligt och onyttigt för människor att äta en del av maten från växtriket. Potatisklyftor som är så gott. För att inte tala om ugnsrostade rotsaker. Eller att en frukt på fem dagar skulle vara lagom...?

När det gäller fettet så tycker man som amatör att naturliga fetter rimligtvis borde vara bättre än processade fetter, men tänk om dottern får större problem med lederna om vi byter tillbaka till smörblandat?

Och tänk om hela världen skulle få för sig att äta GI-mat på det luxuösa sätt som rekommenderas? Massor med recept på kycklingfilé, fläskfilé, fint rent kött, fisk och till minimalt med kolhydrater. När jag köper GI-matlådor (händer en gång på två veckor ungefär) så är det ju jättegott, men det känns lite avigt att äta sig mätt på fyra rejäla bitar fläskfilé, några broccolibuketter, tre champinjoner och två små tomater. Är tanken att västvärlden ska käka upp allt protein som jorden kan frambringa? I rena putsade bitar. Får kolhydraterna duga åt de andra - ännu mer än vad som gäller redan nu? Vem ska äta det som blir över när de finaste delarna gått till de mest medvetna och ekonomiskt starkaste? Korv och centrifugerat kycklingslams åt pöbeln?

Nä, det blir nog att återgå till renen. Käka upp allt utom klövarna. Och passar inte det GI-gourméerna blir det bönor för hela slanten. Då räcker proteinet förmodligen åt oss alla.

Eller så skiter vi i alla råd åt extremhållen och äter lagom mycket av alla sorter.

Men vad ska man då bre på sina enstaka brödskivor? Får väl fortsätta som de senaste trettio åren, och vela och använda "nyttomargariner" (inte lättsorter, det är alldeles för äckligt) och smörblandning i perioder allt eftersom vankelmodet växlar riktning. För man vågar väl inte trotsa dietisten?