Ja, kanske. Det är en smaksak. Det några ser som skräp kanske någon annan hittar ett värde i. Här finner du gamla postningar som möjligen kan ha ett läsvärde. Jag sorterar bland mina gamla bloggar och fyller på efterhand. Det blir inga inlägg av dagbokstyp utan inlägg jag skrivit som omvärlsdsobservationer eller reflexioner över en eller annan företeelse och som inte är direkt tidsbundna. Det finns ingen besöksräknare här och går inte heller att kommentera. Den här bloggen finns för de som har sagt att de tycker om att läsa det jag skriver. Vill någon kommentera så gör det på andra platser där jag går att nå eller öga mot öga. Den kritiske läsaren med negativ inställning i allmänhet och till bloggande i synnerhet behöver inte alls besöka Återvinningen. Men ni andra är välkomna! Kanske gör någon ett fynd, det händer på såna ställen.

lördag 18 oktober 2014

Fjurö part three

Det här var det tredje inlägget om furans berättigande i inredningssammanhanget. Vid den här tiden härjade två engelska inredare i TV, och jag kan berätta att furan (fjurö) inte var deras favoritträslag. 26 januari 2009.

Det är helt osannolikt vad bloggvärlden retar sig på furuartikeln i ab. Letar man inlägg i ämnet finner man den ena efter det andra som deklarerar spykänslor inför detta oskyldiga, inhemska och prisvärda träd.

Ja inte för att jag känner att jag direkt älskar de delar av inredningen och möblemanget som fortfarande är i furu, men nåt hatobjekt behöver det rakt inte vara. Nu känner jag att jag nästan får tagetesreaktioner, d.v.s. att jag måste gilla det och ta det i försvar bara för att hela smaketeblissemanget säger att det är fult.

Hyllan i mitt arbetsrum.
Lägg märke till de förskönande detaljerna i äkta lego.

Inte är det väl så vansinnigt frånstötande? Det skulle dessutom bjuda mej emot att slänga ut en praktisk möbel bara för att den är otrendig. Så länge furan inte är lackad med blank plastlack eller sån där ful vitaktig lack som skulle motverka gulning går den an.