Ja, kanske. Det är en smaksak. Det några ser som skräp kanske någon annan hittar ett värde i. Här finner du gamla postningar som möjligen kan ha ett läsvärde. Jag sorterar bland mina gamla bloggar och fyller på efterhand. Det blir inga inlägg av dagbokstyp utan inlägg jag skrivit som omvärlsdsobservationer eller reflexioner över en eller annan företeelse och som inte är direkt tidsbundna. Det finns ingen besöksräknare här och går inte heller att kommentera. Den här bloggen finns för de som har sagt att de tycker om att läsa det jag skriver. Vill någon kommentera så gör det på andra platser där jag går att nå eller öga mot öga. Den kritiske läsaren med negativ inställning i allmänhet och till bloggande i synnerhet behöver inte alls besöka Återvinningen. Men ni andra är välkomna! Kanske gör någon ett fynd, det händer på såna ställen.

söndag 22 september 2013

Ouppnåeligt

En tid hade jag ett slags finkundsavtal med banken. Det berodde på nåt lån som togs inför nån renovering eller bilköp eller nåt och som det gick att få bättre villkor på om man hade ett sånt avtal. Jag var nog aldrig nån riktig finkund och jag avslutade det där så fort det gick. Skrev om detta 6 november 2008.


."..ett livsstilsmagasin på cirka 48 sidor i limbundet format och exklusivt papper. Enkelt uttryckt speglar innehållet i MagasinMer livets goda samt vägen dit. Första delen berättar om god mat, spännande resor, snygg design och entreprenörer som lyckats, medan bakre delen ger privatekonomiska råd..."
(Ur publicistens beskrivning)


När vi senast lånade pengar blev vi tillfrågade om ett slags bonuskundkoncept i banken. Vi tackade ja, helt enkelt för att det fanns ekonomiska fördelar med det just då. Sen finns det en massa tjänster och erbjudanden som vi aldrig kommer ens i närheten av, eftersom vi inte har de ekonomiska ramarna. Dessutom kommer det ett glassigt magasin hem i brevlådan som handlar om lyxkonsumtion av prylar och upplevelser. Hade jag vetat det tror jag att jag hade tänkt igenom saken en gång till. Jag har redan hunnit få två tidningar, men jag har förstått att så ofta kommer de inte egentligen. Tur, för jag blir bara irriterad, ja nästan förolämpad. Med tanke på vad som har hänt med de luskronor man hade arbetat ihop och försökt placera för att kunna göra något trevligt eller kanske ha en liten extra slant som pensionär känns det som ett hånflin att producera och skicka en sån här tidskrift hem till vanligt folk.

Artiklar som handlar om att åka till Bryssel och dricka kaffe eller till Buenos Aires och ta sej en svängom tango är så fjärran min verklighet som det bara kan bli. Halstrade pilgrimsmusslor, lufttorkad tonfisk och gazpacho på hallon och champagne är väl inte heller vad man funderar på en fredagskväll, fast i tidningen kallar dom det för "TV-middag"...

Här ett litet citat som får mej att undra vad den gamla Sp*arbanken håller på med:
"Spanska solkusten och franska rivieran är inte längre självklara val för svenskar som vill köpa hus i utlandet. Många söker sig nu allt längre bort, till exotiska länder som Brasilien och Thailand där ordet fortfarande har kvar sin ursprungliga betydelse, nämligen avskildhet" Sen kommer en artikel om vad man bör tänka på när man ska köpa sig ett hus i något av dessa länder.

Bästa Föreningssparbank/Swedbank (Bara ett enda e från Kålrotsbank vilket hade varit folkligare och mer jordnära), jag kan härmed meddela vad som är självklara val för de flesta svenskar och bankkunder: En halvgammal husvagn en vecka i Byske, en vecka i en campingstuga någonstans, en fisketur till Vindelälven eller möjligen fjällen om kassan tillåter, eller motsvarande i andra delar av landet. Jag kan även upplysa om att avskildhet är mycket lättare att hitta här hemma än i Brasilien och Thailand, obebyggda kvadratmeter torde vara betydligt enklare att finna i Sveriges glesbygder. Dessutom skulle resorna bli billigare och de tilltänkta stugägarna fick då en massa pengar över som de kunde använda till att investera i de vacklande företagen i trakten så att livet kan gå vidare för oss vanliga människor.

Artikeln avslutas med en rad om en ö i Thailand där boendemiljön (med frisk luft och total tystnad) är ekologiskt genomtänkt. Min kommentar blir att allt det där finns även i Murpejaure. Dessutom går det att åka tåg+buss och det är mycket närmare. Vore det inte ekologiskt genomtänkt så säj?