Thereminens sentida kusin

I januari 2010 besökte jag en mässa i London om IT i pedagogikens tjänst. Det var ett utbud som tog andan ur mej då, ändå är mycket av det jag såg inaktuellt i dag då plattorna och apparna på kort tid har kommit in i skolvärlden och i många fall ersatt PC och programvara. Somligt av det som marknadsfördes då som nyheter som kostade multum finns i dag som appar för smartphones och iPad och vart utvecklingen har tagit oss om ytterligare tre år är inte ens lönt att gissa. Men det som jag blev mest fångad av personligen var ändå inte de supersmarta pedagogiska verktygen utan nåt helt annat. Skrivet 19 januari 2010.

Trots allt spännande jag såg på BETT-mässan var det ett instrument som imponerade allra mest. Det är inget jag jobbar med eller ska jobba med inom överskådlig tid, men jag blev helt fascinerad. Musik för människor med funktionshinder är inget nytt för mej, jag har till och med gått några kurser i musikterapi, men det här var något som jag inte kände till.

Instrumentet Soun*dbeam är inspirerat av thereminen. Den manövrerades med hjälp av elektriska signaler men Soun*dbeam använder ultraljudsvågor som kan anpassas efter den som spelar. Långa eller korta avstånd, stora eller små rörelser och givetvis kan den i detta elektronikens tidevarv låta på massor av olika sätt .

Så här ser den ut. Inte så märkvärdigt kanske du tycker.

Jag provspelade i London, en Soun*dbeam med två "ultraljudstrattar". En programmerad med toner som varade så länge man inte rörde handen som fick vara "komp" och en som jag spelade "melodin" på. Det var lätt och jätteroligt! Damen som demonstrerade filmade mej men tyvärr spelade hon bätte än hon filmade så det blev skräp. Hämta i stället en hushållsrulle och titta på en mycket bättre film, när "combodude5" spelar sitt egenkomponerade musikstycke på instrumentet.

Han skriver:
This is a video of me performing my original composition "Conquest" I have a genetic disability called SMA(Spinal Muscular Atrophy) and I use a technology called the soundbeam. All of the orchestral music I composed using a Mac computer.

Kolla hur han styr instrumentet med rullstolen, huvud och höger hand - helt magiskt.

Ful mat

Denna postning handlade om hur man tar hand om konstigt styckade köttbitar. Jag har ingen aning om jag någonsin kommer att komma i den situationen igen att jag behöver ta hand om en back älgkött. Jaktmarker finns och plats i jaktlag, men ingen jägare. När jag var riktigt ung, före den ålder då man får bära bössa, hade jag själv tänkt bli jägare. Så blev det aldrig. Skrivet 18/9 2008.



Nu är jag klar. Med pölsakoket.

Ja vad gör man? När man får hem en låda styckad älg med en bit ytterlår, en bit ryggbiff, en liten obestämbar stekbit som får heta "skav" på påsen och resten ben med något lite kött på. Ner med alltihopa i stora syltgrytan, spetsa med putset från de bättre bitarna, salta rejält, i med en näve blandade pepparkorn och ett par lagerblad.

Koka. Koka lite till. Koka ännu lite till tills det går lätt att plocka av köttet. Mal köttet. Sila buljongen och skumma av det mesta fettet - men inte allt. Koka tre deciliter korngryn i lämplig mängd av buljongen. Blanda ihop hela härligheten och rör sen ner mer buljong tills det hela har en lagom konsistens.

OK, det är en nödlösning, och det innebär en hel del jobb, men jag råkar tycka att pölsa tillagad på detta vis är väldigt gott. Med kokt potatis och inlagda rödbetor. Inte köpepölsa som är gjord på diverse jox innefattande viss inmat.

Jag provsmakade och den blev delikat. Nästan så att jag kunde äta den till frukost.

Hör du mej, Torgny?

Ordlekar och insekter

Jag har några bloggvänner som har hängt med länge. En handfull av dem känns numera lika riktiga som människor jag lärt känna i köttvärlden. Hakke som man numera finner på twitter och fb är en av dem. Efter något års kommunikation upptäckte vi dessutom att vi hade anknytning irl, via min bror som en gång på en utbildning i Stockholm varit klasskompis med Hakke.  Ingen av oss hade en aning om det. Hos honom hittade jag länk till en oanvändbar men kul sida. Man skriver in ett ord, t.ex. sitt namn och så letas en "vokaltvilling" till ordet fram. Eller en "konsonanttvilling" om man så vill.


Mitt förnamn genererar massvis med förslag så det har uppenbarligen en väldigt vanlig vokalföljd. Hela mitt namn ger inga förslag. Mitt efternamn ger t.ex. följande förslag:

• sönderkörd
• töckenhöljd
• övertrött

Det här är lämpliga förslag för det är ungefär som jag känner i kväll. Jag älskar som sagt hösten, men det är en hektisk tid då jag helst skulle vilja vara ledig från jobbet för att kunna syssla med väsentligheter. Koka sylt, gräva potatis, putsa fönster, fixa i rabatterna inför vintern och sån't.

Dessutom blev jag getingstungen i huvudet när jag skulle måla fönstren på norrsidan ett sista varv innan jag tvättar upp penslarna för i år. Vi har ett getingbo på vindan och de har hittat ett bra ingångshål vid en takstol ovanför E:s fönster.

Jag har stått däruppe massor av gånger i sommar och skrapat, oljat och målat. Getingarna har surrat omkring skallen och krupit på kroppen och i håret men jag har inte brytt mej om dem och de har inte försökt gå till attack förut. Jag tycker att de har verkat rätt så slöa nu på höstkanten när de någon gång har förirrat sej inomhus. I dag surrade de lite ivrigare än förut men jag brydde mej inte särskilt nu heller. Tre-fyra stycken började kräla runt i håret allt mer engagerat men jag lät dem hållas, och plötsligt stack det till på åtminstone två ställen. Det är inte så lätt att hitta gadden i mitt tagelhår och skrapa bort den så jag tror att det mesta av giftet hann pumpa in i huvudsvålen innan jag kommit ner från stegen och in i huset och hittat en kam att krafsa med. Det bultar och värker som fanken.
Jag fick leta fram min gamla biodlarhatt för att kunna måla färdigt.

I och för sig vet jag att bina brukade bli mera aggressiva på höstkanten, av den anledningen att de då har ramarna fulla med honung som de vil skydda. Hur är det med getingar egentligen? Nå't skumt har de för sig för det låg träspån på fönsterblecket rakt under hålet.

Men vänta bara nån vecka till; då är det jag som klättrar upp på vindan med Radar och en sopsäck. Iklädd biodlarhatt.

Ett ord till dök upp som vokaltvilling. Måhända är det vad som saknas?

• skönhetssömn

Eller är det bara en

• önskedröm?

Personligt

På den tiden när jag (liksom många andra som numera huserar mest på fb) var en mer aktiv bloggare cirkulerade det ganska många s.k. bloggutmaningar. Jag brukade vanligtvis inte ge mej på dem, i synnerhet som de ofta var konstruerade som ett slags kedjebrev, alltså att man skulle skicka dem vidare till ett antal bloggvänner. Denna ovanliga och tankeväckande utmaning från Suvi
(som numera bloggar med lösenordsskydd, därför ingen länk) tyckte jag om och besvarade den så här den 4/9 2008:

Suvi påstår följande: Enligt en enkel formel kan några få väl valda frågor avslöja allt om din personlighet. Detta test används bland annat av etablerade men hemliga organisationer för att utröna vem som lämpar sig för att bli hemlig agent. Om du svarar på denna enkät ska du inte bli förvånad om någon av dem kontaktar dej!

Här kommer min variant av Suvis personlighetsanalys:

Pasta finns i alla möjliga former och utföranden. Propagera lite för din favorit!
Jag gillar penne. Helst med grova räfflor så att god sås inte bara rinner av. Allra godast är den i en gratäng när man nästan bränner det översta lagret lite, precis så att "spetsarna" blir knapriga.

Mycket kan avslöjas om en person baserat på hur h*n äter pizza. Utifrån och in? Uppskuren i bitar för att stoppas i munnen med händerna? Lämnar du kvar kanterna eller skrapar bort osten? Allt avslöjar hur du är som person.
Jag orkar sällan en hel pizza. Dessutom äter jag väldigt sakta och kall pizza är som bekant inte så smakligt. Men jag gillar kanten och brukar äta lite av den från början. Sen fokuserar jag på det som kostar, d.v.s. delarna med mest fyllning. Den optimala pizzan för mej är halvinbakad typ. Först äter jag den öppna delen och sen tar jag den inbakade delen som håller värmen lite bättre.

Det är din födelsedag och du får (för en gångs skull?) allt du önskar! Hur ser menyn ut? Vilka är där och firar med dej?
Mina vänner från förr i tiden och nu. Men det blir bara de allra bästa och viktigaste. Det är kul med stora fester också men ytligare på nåt vis. Man hinner inte prata och umgås på riktigt då. Mina syskon och svågrar och svägerskor ska också vara med. Vi äter någon slags buffé med kött, fisk och fågel och många små byttor med goda röror och sallader. Västerbottenspaj är ett måste på buffébord. Gott vin att dricka och en efterrätt med färska bär.

En märklig djinn dyker upp och utlovar superkrafter! Villkoret är att man berättar sitt allra mest själviska skäl till varför man vill ha en viss superkraft. Vad önskar du dej och varför?
Jag skulle vilja ha obegränsad ork och att min tid var lite längre än tiden på klockan. Så att jag hann med allt jag vill. Vara en bra mamma till både stora och små, en pigg och trevlig hustru till min man, genomföra idéer gällande jobbet, hinna med vänner och familjen i den vidare bemärkelsen och hålla på med det som intresserar mig själv i större utsträckning.

Du chattar med en amerikan som hävdar att han ser ut som en blandning mellan Steve McQueen och Don Johnson. Nu vill han veta vilken kändis du är lik! Vem drar du till med? Kan vara bra att veta om det nån gång ska göras en film om ditt liv. Bonusfråga: vad är den träffande titeln på filmen?
En korsning mellan Audrey Tatou, Mona Malm och lilla My. Jag skulle dock inte vara intresserad av den killen. Möjligen av någon som såg ut som en blandning av Richard Geere, Kevin Costner och Daniel Day Lewis. Filmen blir inte en utan tre i en löst sammanhållen serie som skulle heta "Tjejen som ville/tänkte/tyckte för mycket".

Hur mycket städdille har du? Vare sig du är en slarver eller en pedant har du garanterat en städrelaterad fixering, som att dammtorka lister, polera bakom spisknapparna eller att ta bort alla hårstrån från borsten. Det finns säkert nåt du stör dej på när du hälsar på hos andra! Time to come clean!
Jag har städmani, ibland. Men ju bättre jag mår i själen desto rörigare blir det omkring mej. Jag har dessutom haft småbarn i huset i tjugo år så ambitionsnivån har sjunkit kontinuerligt. Jag tål dock röra bättre än lort. Hos andra kan det däremot få vara hur som helst, om jag trivs eller inte beror på helt andra saker. En sunkig toa tycker jag ändå att man bör slippa både hemma hos mej och hos andra.

Ingen undersökning är komplett utan närgångna frågor om sexlivet. Frågan du nu måste svara på går inte att slingra sig ur! Det leder till omedelbar diskvalificering. Frågan lyder: vad kan du inte acceptera att din partner tar med sig i sängen?
Hans älsklingssaker är tryggt inlåsta i ett säkerhetsskåp så jag tror inte att det finns någon risk att han vill ha dem med i sängen. Grus, sand och hundhår vill jag inte heller ha i bingen. Men där är vi lika, så det kommer nog att funka även i fortsättningen.

Vad är hemligheten bakom ett lyckligt förhållande?
Jag knycker Suvis formulering: Man ska välja med omsorg, men när man tagit sitt beslut ska man vara överseende med det man fått. Jag vill göra följande tillägg: Låt varandra hållas, inom rimlighetens gränser. Det funkar inte att en eller båda försöker sudda ut sin egen person för att uppslukas i tvåsamheten.