Ja, kanske. Det är en smaksak. Det några ser som skräp kanske någon annan hittar ett värde i. Här finner du gamla postningar som möjligen kan ha ett läsvärde. Jag sorterar bland mina gamla bloggar och fyller på efterhand. Det blir inga inlägg av dagbokstyp utan inlägg jag skrivit som omvärlsdsobservationer eller reflexioner över en eller annan företeelse och som inte är direkt tidsbundna. Det finns ingen besöksräknare här och går inte heller att kommentera. Den här bloggen finns för de som har sagt att de tycker om att läsa det jag skriver. Vill någon kommentera så gör det på andra platser där jag går att nå eller öga mot öga. Den kritiske läsaren med negativ inställning i allmänhet och till bloggande i synnerhet behöver inte alls besöka Återvinningen. Men ni andra är välkomna! Kanske gör någon ett fynd, det händer på såna ställen.

lördag 8 juni 2013

Sökord

Det allra mest googlade inlägget i mina bloggar är det jag skrev om att backa med släp. Detta är en reflexion över vad folk googlar på. Skrivet 10 juni 2008. På bilden syns min gamla släp, den som en gång köptes för att dras av en Saab V4 och gick under namnet "Ingelas bakbord" i familj- och vänkrets. Jag sålde den på sensommaren 2010 då jag blev erbjuden att köpa en lite större släp med kåpa. "Kwoksiken" var namnet på den mest långlivade av mina bloggar.




Det inlägg som flest googlare kommer till kwoksiken för är fortfarande det som jag skrev om att backa med släp. Det måste vara ett högintressant ämne för en massa internetanvändare.

Om någon händelsevis kommer till detta inlägg via sökning på just detta säger jag bara: Ut och backa! Det går inte att läsa sig till hur man gör. Det går knappt att tänka sig till hur man gör, det är bara att göra det. För övrigt så kan det hända att även kwoksikar råkar ut för smärre backmissöden, så lita inte alltför mycket på det ni läser här om backning!

En annan stackare som hamnar riktigt fel är han (utgår jag ifrån) på SAS i Köpenhamn som skriver att han gillar ny*lonstrumpor. Ack om han visste hur lite jag håller med honom. Jag bär dem någon gång ibland, när det är alldeles nödvändigt, men sköna är de rakt inte. Ingen värme finns det i najlons, jag tror snarast att de har ett K-värde under 0. Förfärligt dålig hållbarhet är det också och det händer mer än en gång att jag sticker tummen rätt igenom när de är på väg upp över min lekamen. Det är väl därför de ofta säljs i trepack antar jag. Då finns det tre chanser att man får på sig ett par i helt skick. Har man tur kan det vara redan det andra och då har man ju ett i reserv om man skulle råka ha sönder dem genom att t.ex. röra sig normalt.