Skrivet 10 mars 2007. Egentligen en kärleksförklaring till männen, och han som var min man i synnerhet. I en annan tid, i ett annat liv. Nu är både traktorägaren, traktorföraren på bilden och traktorn borta.
 |
| Ge en karl en traktor och han blir lycklig. |
Jag har så många gånger tänkt lära mej att köra för att få uppleva det själv men det har inte blivit av. Dom skottar och skottar, sprutar med slungan, backar och vänder och tippar av hjärtans lust. Ibland när far skottar med den gamla röda jordbrukaren får jag ropa att flickorna vill ha lite snö kvar att leka med...Och när den oäkta maken skottar så skulle han ta undan ända till köksfönstret om traktorn varit mer att köra med. Säger han själv alltså. Grannen kör ut med sin så snart det är en
liten liten plogkant. Han har en förfärligt liten och gullig traktor, midjestyrd. Ja, en stor också förstås. En kollega hördes en gång ropa genom fönstret till sin far som var ute och skottade, i slutet av oktober tror jag det var "Hur går det, hittar du nån snö där under gräsmattan?" Och han har en
jättestor traktor i neonfärger.
Och mitt i skottningen kör mannen jag älskar in på gården och signalerar med teckenspråk genom traktor- och köksfönsterrutan att det är dags för mej att sätta på kaffe. Och då känns det så gott och bra.
So what's the thing? Har Freud eller Jung skrivit något om detta? Finns det någon som vet?
