På brevlådelocket |
De företag som man har nåt slags affärer ihop med får ringa trots att man är "nix:ad". Eftersom jag har min mail hos ett av teleföretagen så ringer de alltsom oftast och vill att jag ska byta till deras telefonabonnemang. Just tele har jag bytt ibland och det syns säkert i deras papper. Den senaste tiden har detta företag varit som "mörun" och ringt flera gånger i veckan. Jag svarar alltid att jag av princip inte gör affärer per telefon men att att de får skicka information per post så tar jag ställning efter att ha kollat i lugn och ro eller att jag kommer att besöka deras hemsidor och jämföra själv.
Den här gången gav människan inte upp utan fortsatte envetet att berätta om olika abonnemang och rabatterbjudanden så jag fick höja rösten och upprepa budskapet. Nu har de kommit på att de ringer efter några dagar och frågar ifall jag verkligen har kollat! Senast svarade jag att jag inte hade det men att jag skulle göra det när jag fick tillfälle. Efter tre dagar ringde tjejen igen och frågade. Jag hade verkligen inte haft tid att bry mej om såna struntsaker just då p.g.a viktiga saker i familjen så jag svarade att jag hade haft annat att tänka på och att de inte behövde ringa igen och kontrollera hur jag prioriterar i mitt liv. Då svarar den näbbiga tjejen:
- Jaså, vad har du då haft för dej om jag får fråga?
Jag svarar fortfarande någorlunda vänligt:
- Privata saker som rör familjen.
Försäljerskan igen:
- Jaha vad skulle det vara då?
I det läget borde man dra en rövarhistoria om att huset brunnit ner och att hela familjen tyvärr råkat ut för en jordbävning och att man själv fått återfall i den tropiska livshotande sjukdom som man ådrog sej i Amazonas 1973.
Men det gör man ju inte. I stället vrålar jag i luren:
- Det har du inte med att göra! och lägger på.
Efteråt är jag så upprörd att jag inte ens kommer ihåg vilket namn hon sa när hon presenterade sej. Tyvärr, för mej, tur för henne.
Jag läste om ett annat sätt att snoppa av besvärliga försäljare. Man svarar: Tyvärr har jag inte tid att prata med dej just nu, men om du vill vara snäll och ge mej ditt hemnummer så kan jag ringa dej mitt i .......(fyll i valfritt efter det du själv höll på med) så kan vi resonera om saken.
En vän och kollega har en sambo som hanterar det på ett helt annat sätt. Han är en riktig skogens man, går jämt i gröna byxor, har stora stövlar på fötterna och uppvikt luva på huvudet och jag uppfattar honom som en vänlig och lugn person. Men när det ringer försäljare av t.ex kalsongabonnemang så visar han en annan sida. Han pratar länge och intresserat om kvaliteter och modeller och tvättråd och olika alternativ och kombinationer av kalsongprenumeration och när telefonmänniskan är lagom upphetsad och börjar fråga om leveransadressen hur många det ska vara och hur ofta han vill ha paket så säger han:
- Int' behöv' ja' nå' kalsonger, och så lägger han på.
Här anmäler du dej för att spärra ditt telefonnummer för försäljare: www.nix.nu