Ja, nu är det kanske inte som man kan tro, något särskilt uppskakande med den titeln. Det är bara en helt vanlig natt i familjens sovrum.
- Somnade klockan åtta när jag nattade småtjejerna.
- Vaknade igen kl nio.
- Hade blivit någorlunda trött igen vid midnatt, gick och la mej.
- Somnade till slut vid 00.30.
- Hade sovit cirka en kvart när Lilla E kom och knölade ner sin kudde mellan
min och Ö:s. Hon kröp därefter ner under mitt täcke och la sina kalla små fötter
i mina knäveck.
- Vi somnade om efter en ganska liten stund.
- Klockan 04.00 ringde Ö:s väckarklocka. Väckning till förmiddagsskiftet. För
det mesta vaknar han av det där lilla knäppet innan ringningen och det hör
aldrig jag, men nu i början av sommartiden tar det en stund så jag hann
vakna.
- Somnade igen fram emot 04.30.
- Klockan 05.30 pickade en liten hand på mitt bröst. "Mamma, näsblod." M med
papperstuss under näsan vid sängkanten. Upp och sanera.
- Klockan 05.45 ligger alla tre i dubbelsängen. Lilla E vaknade som tur var
inte. Vi somnar om - tror jag i alla fall.
- 07.00 Dags att stiga upp.
När jag var hos företagsläkaren härom veckan frågade hon om jag har besvär med sömnstörningar. Det vet jag inte, jag har haft småbarn i 20 år så jag har väl fyra sömnstörningar i så fall. Jag vet säkert att jag sov bra första halvåret 1998 då A hade börjat sova i egen säng och innan jag blev gravid med M. Fast jag minns inte hur det kändes.
