Ja, kanske. Det är en smaksak. Det några ser som skräp kanske någon annan hittar ett värde i. Här finner du gamla postningar som möjligen kan ha ett läsvärde. Jag sorterar bland mina gamla bloggar och fyller på efterhand. Det blir inga inlägg av dagbokstyp utan inlägg jag skrivit som omvärlsdsobservationer eller reflexioner över en eller annan företeelse och som inte är direkt tidsbundna. Det finns ingen besöksräknare här och går inte heller att kommentera. Den här bloggen finns för de som har sagt att de tycker om att läsa det jag skriver. Vill någon kommentera så gör det på andra platser där jag går att nå eller öga mot öga. Den kritiske läsaren med negativ inställning i allmänhet och till bloggande i synnerhet behöver inte alls besöka Återvinningen. Men ni andra är välkomna! Kanske gör någon ett fynd, det händer på såna ställen.

söndag 24 februari 2013

Backa med släp

Sskrivet 23 juli 2007. Detta är det mitt mest googlade blogginlägg någonsin. Jag fattar inte varför, den som inte fixar att backa med släp kan knappast ha någon större hjälp av att leta information om det på nätet. Eller tänker dom sitta med laptopen i knät och backa enligt vägledning på webben? Nej, det där är som mycket annat, kör på känsla bara. Som det nu blev är det ju tur att jag aldrig har varit tveksam inför att prova på lite av varje. Det är faktiskt inte så svårt. Och det är ju inte förbjudet att ta om ifall man inte kommer alldeles rätt första gången.

Gammelsläpen, kallad "Ingelas bakbord".
Elisabet blir imponerad när jag skriver att jag har backat in släpen på gården.

Hon skulle bara veta hur många gånger jag fick ta om innan jag kom rätt mellan björkstubbarna, verandan och rabatterna. Fast jag rattar de flesta andra släpvagnar bättre än min egen. Den införskaffades en gång i tiden för att hänga bakefter en Saab V4:a och är inte just större än ett bakbord. Bommen är kort och det är svårt att se var man har släpen. Om bommen är längre är det lättare.

En gång i mitt liv har jag gjort en perfekt inbackning (finns det ett sånt ord?) med släp. Det var förmodligen nån gång när jag var mammaledig med något av de större barnen och min far var yrkesverksam fortfarande, för jag skulle uträtta ett ärende åt honom. Uppgiften var att lämna av tomma gastuber (för svetsning) på dåvarande lastbilsverkstaden som även levererade gas. Jag kom alltså rattande in på gårdsplanen med två tomma gastuber på släpen, svängde runt lite elegant - vid det här laget stod samtliga i personalen i porten för att begapa tillställningen - och backade pricksäkert rakt in genom porten och in i verkstan. Det var knäpp tyst när jag klev ur bilen och bad om hjälp att lasta av tuberna.

Det mesta man behöver kunna går att lära sej. Det finns inga fordon, maskiner eller verktyg som det inte finns möjlighet att lära sej behärska. Man behöver inte bli bäst men man ska inte heller behöva vara rådlös.