Gammelsläpen, kallad "Ingelas bakbord". |
Hon skulle bara veta hur många gånger jag fick ta om innan jag kom rätt mellan björkstubbarna, verandan och rabatterna. Fast jag rattar de flesta andra släpvagnar bättre än min egen. Den införskaffades en gång i tiden för att hänga bakefter en Saab V4:a och är inte just större än ett bakbord. Bommen är kort och det är svårt att se var man har släpen. Om bommen är längre är det lättare.
En gång i mitt liv har jag gjort en perfekt inbackning (finns det ett sånt ord?) med släp. Det var förmodligen nån gång när jag var mammaledig med något av de större barnen och min far var yrkesverksam fortfarande, för jag skulle uträtta ett ärende åt honom. Uppgiften var att lämna av tomma gastuber (för svetsning) på dåvarande lastbilsverkstaden som även levererade gas. Jag kom alltså rattande in på gårdsplanen med två tomma gastuber på släpen, svängde runt lite elegant - vid det här laget stod samtliga i personalen i porten för att begapa tillställningen - och backade pricksäkert rakt in genom porten och in i verkstan. Det var knäpp tyst när jag klev ur bilen och bad om hjälp att lasta av tuberna.
Det mesta man behöver kunna går att lära sej. Det finns inga fordon, maskiner eller verktyg som det inte finns möjlighet att lära sej behärska. Man behöver inte bli bäst men man ska inte heller behöva vara rådlös.